Halloween – Dagen då Houdini dog
Då det dagen till ära är både Halloween och Dagen då Harry houdini Dog, och 85 år sedan hans död, så levererar jag åter min krönika om Houdini, lätt modifierad:
Den 24:e mars 1874 föddes en liten pojke i Budapest i Ungern vid namn Ehrich Weiss den sjunde sonen till en judisk Rabbin.Som liten flyttade hans föräldrar till USA, till Appleton,Wisconsin. Där den fattiga familjens pojke snart började visa en fallenhet för det dramatiska.
Han kom att bli känd över hela världen … som Harry Houdini. Namnet, hade han tagit som hyllning till den franske magikern, Robert Houdin, som ofta kallas för den moderna magins fader.
Det många personer inte känner till om Houdini var att han började sin bana som trollkarl. Han reste runt redan som 15-åring som ”Houdini – the King of Cards”.
Endast 19 år gammal var han redan en sensation på cirkusarna med sina fantastiska kortmanipulationer. Det var även här han lärde sig andra saker som han skulle få nytta av senare i livet, främst då konsten att regurgitera, det vill säga att lära sig svälja objekt, för att senare kunna *ahem* … stöta upp dom igen från magsäcken.
Regurgitation är en konst som knappt används idag, men för 100 år sedan fanns det flera personer som reste världen runt med sina fantastiska shower. En vanlig show var att en regurgitator drack först massa vatten, och sedan fotogen, och sen med kraft sprutade ut fotogenet över en brasa, för att sedan släcka den med det påföljande vattnet.
Ett av dom få klippen som finns kvar från det, är på Hadji Ali – the Water Spouter (Vattensprutaren), som filmades för att vara med i filmen Politiquerías, med Laurel & Hardy från 1931.
Den person som är mest känd för just den här konsten idag, om inte den enda över huvud taget, är den fenomenala Stevie Starr. Se vad han gör nedan:
Houdini lärde sig alltså grunderna i denna konst, något som hjälpte honom otroligt mycket under hans senare karriär … som utbrytarkung!
Efter att han slutade turnera med cirkusen, försökte Houdini sig på att hitta fler uppträdanden, vilket oftast skedde på s.k. ”dime theatres”, små ställen där det var många artister som stod på var sitt litet podium och försökte få in folk att titta på dom. Det gick inte speciellt bra, förrän han träffade på en man vid namn Ira Davenport.
Ira Davenport var en av bröderna från ”The Davenport Brothers”, som var ett känt fenomen inom spiritistiska seanser, där dom blev rejält fastbundna inuti ett kabinett med diverse instrument och annat som satt fast på väggarna. Så fort kabinettets dörrar stängdes, började instrumenten låta, och när man öppnade dörrarna på detta stora träskåp, satt de bägge bröderna fortfarande rejält och säkert fastbundna i sina stolar.
Ira lärde Houdini en av dom viktigaste sakerna i hans karriär. Hur man kommer loss från att vara fastbunden!
Houdini tog det som tidigare gjorts i det dolda, och började uppträda med det på scenen. Han blev det som alla känner igen honom som sedan dess –Utbrytarkungen Harry Houdini.
Harry, och hans fru Beatrice, kallad Bess, började turnera runt, och Houdini jobbade på att bygga på dramatiken på sina utrbrytningar och gjorde det värre och värre och mer och mer dramatiskt. Houdini var otroligt vältränad, och gjorde fantastiska utrbrytningar som hängades uppochned 20 meter över en gata full med folk, där han tar sig ur en tvångströja.
Han kedjades fast till händer och fötter, spikades in i trälådor som sedan kastades ned i floden. Houdini kom upp. Ibland inte förrän efter 7 minuter. Han var en mästare på att hålla publiken trollbunden. Det sägs att vid ett tillfälle då han blev ikastad i en flod på vintern, hade han svårt att hitta vaken där lådan blivit nedkastad i, och fick simma under isen och suga i sig luft från småfickor under isen medans han letade efter öppningen i isen i det totalt fryskalla vattnet.
Naturligtvis var dom här stora utbrytningarna bara ett sätt för honom att skapa publicitet, något som han var fenomal på. På scen, kunde han bli fastkedjad, ofta med publikens egna handfängsel och lås. En liten ridå restes runtom Houdini mitt på scenen, och orkestern började spela dramatisk musik.
15 minuter senare, drar Houdini isär den lilla ridån, och står triumferande med handfängslen i handen.. fri!
Det var inte bara kedjor och lådor som Houdini tog sig loss från, utan han tog sig även ut ifrån många olika fängelser, han blev inlåst, helt naken i en fängelsecell som blivit grundligt genomsökt.. och den grundliga genomsökningen gällde även Houdini själv. Han skrev en gång att tyskarna var rent generellt mycket mer grundliga i sin genomsökning av Houdini för att se att han inte hade några gömda nycklar eller dyrkar på, eller i, sin nakna kropp.
Det sägs att han fick ibland lite hjälp, att hans hustru Bess kunde föra över en dyrk eller nyckel till honom när han blivit inlåst och hon gav honom en lycka till puss…
Eftersom åren alltid tar ur sin rätt, började Houdini dra ned på dom stora utbrytningarna och började turnera runt i Europa som kringresande illusionist, och ofta använde sig av otroligt fula knep för att överglänsa, och ibland, sabotera för hans konkurrenter.
Hans illusionskarriär blev dock inte riktigt den succé han hade hoppats på. Det dök upp ett skämt på den tiden, som dessvärre nog är mera sant än skoj.
”Två personer bär in en stor låda. Houdini leder in en elefant in i lådan. Elefanten försvinner och lådan visas tom. Sen kommer 38 personer och bär ut lådan.”
Förutom att ha bemästrat kortmanipulationer, utbrytarkonst och även scenillusioner, åkte Houdini till Australien med sin illusionsshow, och hade med sig i båten även en av sina nya passioner, ett flygplan som var under uppbyggnad.
Houdini säger själv att han var den första människan i Australien att flyga. Det finns en person till som var i faggorna att lyckas flyga vid samma dagar, så exakt vem som verkligen lyckades lyfta först, är höljt i tidens dimmor, men Houdinis pressrelease angav naturligtvis att det var han som var först, och en mästare på publicitet kan ju få sin vilja fram..
Man brukar säga att det fanns två kvinnor i Houdinis liv. Det var hans mor och hans fru. I den ordningen.
När Harry Houdinis mor dog 1913, var det det största slaget i Harrys liv. I flera veckor ställde han in alla engagemang, både viktiga och högprofilerade jobb, och struntade i sitt företag, och bara satt på kyrkogården varje dag vid hans mors grav. Inte ens hans fru kunde ge honom tröst. Kvinnan i Houdinis liv hade dött.
Eftersom Harry Houdini var en världssensation och rest runt i både Europa och USA väldigt mycket, hade Houdini väldigt många inflytelserika vänner. En av dessa vänner var Sir Arthur Conan Doyle, mest känd för att vara Sherlock Holmes skapare.
Det som är lite intressant just om Conan Doyle, är att denne man, som skapat världens mest logiska detektiv inom litteraturen var privat en väldigt troende spiritualist, och såg på sina böcker om Sherlock Holmes mest som ett sätt att tjäna pengar så han kunde skriva om det som verkligen berörde honom, bland annat en faktabok om Älvor och deras kultur.
Conan Doyles fru, som var ett medium, erbjöd sig att hålla en seans, för att Houdini skulle kunna kontakta sin mor på ”andra sidan”, något som verkligen tilltalade honom. Seansen genomfördes och Conan Doyles fru hamnade i trance, och började att tala till Houdini som hans mor. Efter seansen sa han bara lågmälet till sin fru: ”Min mor talade aldrig ett enda ord engelska i hela sitt liv när hon levde. Varför pratade hon engelska ikväll?”
Detta förkrossade Houdini ytterligare, och var en av dom största bidragande orsakerna till att hans vänskap med Conan Doyle splittrades. Det hjälpte inte heller att paret Conan Doyle var övertygade om att Harry Houdini själv var ett oerhört begåvat medium, som uppenbarligen hade hjälp från andarna för att kunna bryta sig loss, men bara perverterat sina gåvor genom att visa dom på teaterscenerna.
Bitter på spiritismen, bitter på medium, gav sig Houdini ut på ett korståg mot alla medium. Han klädde ut sig till oigenkännlighet, och när han hittade tecken på lurendrejeri, kunde han ställa sig upp, avslöja mediumet, samt slita av sig sin förklädnad och ropa ut att ”Du har blivit avslöjad av den Store Houdini!”
Naturligtvis var det ju även ett väldigt bra sätt för Houdini att se till att hans namn hamnade i pressen hela tiden, då han alltid skickade ut pressreleaser till alla tidningar så fort han avslöjat ett nytt medium.
Däremot så fanns det fortfarande hopp inom Houdini att han ändå skulle hitta ett medium som verkligen kunde sätta honom i kontakt med hans mor, det var det som drev honom framåt, och han gjorde en pakt med sin fru, Bess, om att när en av dom dog, skulle den andra parten hålla en seans varje år på dagen av den andres död. Dom hade även kommit överens om en hemlig kod bara dom emellan, för att bevisa om dom verkligen hade lyckats kontakta varandra från det här livet till vad som nu finns bortom det.
Harry Houdini dog 1926, då han fått ett knytnävsslag i magen, något som Houdini ofta lät folk göra på scenen, för att bevisa vilken form han var i. Skillnaden var att det hände bakom senen, när Houdini inte var beredd och inte spänt magmusklerna ordentligt.
Joselyn Gordon Whitehead frågade Houdini backstage om det var sant att vem som helst fick slå honom i magen, och Houdini svarade att det stämde. Whitehead började då, utan förvarning att frenetiskt slå Houdini i magen med full kraft. Till saken hör även att Whitehead var amatörboxare i College. Houdini låg nästan dubbelvikt över Whitehead efter flertalet hårda slag i magen och på hela bålen. Han fick aldrig möjlighet att förbereda sig och spänna magmusklerna.
Ett slag i magen är inte dödligt. Däremot så led Houdini av en väldigt inflammerad blindtarm som sprack vid slaget, och som ledde till hans död några dagar senare, på Halloween, den 31 oktober, 1926.
I tio års tid höll Beatrice Houdini seanser på årsdagen av hans död, men kontakten med Houdini lyckades aldrig återupprättas. Om någon kunde bryta sig ut från Dödens fängelse, så borde det ju vara Harry Houdini, mannen som inget fängelse lyckats hålla inlåst.
Den 31 oktober 1936, hölls den 10:e och sista Houdiniseansen på Rickenbacker Hotel. Mediumet fick kontakt, och frågade Bess, som bara skakade på huvudet. Det var inte Houdini.
Dom officiella Houdiniseanserna var till ända, och Bess Houdini avslöjade för första gången vad den hemliga koden var.
Det var en serie ord som använts som en hemlig kod av medium i flera ord. Dessa kodord bildade, när koden var ”löst” ett enda ord.
Ordet var ”Believe.”
fotnot:
Detta inlägg om Houdini publicerades av mig för ett år sedan, dock i en något annorlunda variant. Då min blogg just hade startat och jag inte hade många läsare, har jag valt att publicera detta igen, då det är 85 år sedans hans död idag. Houdini’s livshistoria är oerhört intressant, och för den som vill ha bra läsning rekommenderar jag att studera ämnet ytterligare 
Läs även andra bloggares åsikter om houdini, halloween