Nej, jag har inte fallit bort från jordens yta..
Jag vet att det varit dåligt med inlägg på sista tiden, men jag har alltid försökt att prioritera kvalitet framför kvantitet.
November och december var båda hektiska månader, med julshower på Solvalla och mycket annat!
Jag måste säga att julshowen på Solvalla gick över förväntan, och jag sjöng på scenen i julshowen vilket var första gången på många år som jag tog ton på en scen.
Det var klart skoj, och något som jag har saknat!
Julshowerna var mycket hårt jobb, men väldigt roligt. Det tog några föreställningar innan showen fick sitt slutgiltiga format, då vi inte hade haft tid att göra några repetitioner innan det var skarpt läge! Det fanns inte i arrangörens budget, och vi bytte rum ett par gånger, dessutom. Slutresultatet blev i alla fall bra! =)
Redo för showtime på Solvalla!
Blandat med julshowerna hann jag med några andra jobb däremellan, bland annat en fantastisk tillställning uppe i dalarna!
Kolla in! Hur läckert som helst!
Efter jul, bar det av till Göteborg för att medverka i inspelningen av APTV med Zillah och Totte. Inspelningen var verkligen jättekul, och rejält annorlunda.
Då det är ett barnprogram, så gällde det att bjuda på sig själv och ha kul. Det går inte att sitta och försöka vara seriös hela tiden, då blir det inte rolig tv =)
Zillah var väldigt trevlig och Totte var både nyfiken och snål! =)
Efter allt detta, tyckte jag att jag hade gjort mig välförtjänt av semester, och denna tillbringades på Maldiverna. Två veckor med sol, bad, dykning och .. ja .. okej då. Jag gjorde tre föreställningar där borta också =)
Intressant marknadsföring, men ändå härligt att uppträda på ett sådant ställe.
Större delen av tiden ägnades dock åt att utforska livet under ytan och fota så mycket jag hann med.
Här är några av dom bättre bilderna jag tog under ytan denna gång.
//Micke
Då höstmörkret faller ökar kretiviteten..
November.
Det börjar bli kallt, mössan åker fram mera nu än tidigare, och det blir bara mörkare och mörkare.
Många människor tycker att det är ruggigt och känns ledsamt och deprimerande då löven fallit av träden och snön ännu inte uppenbarat sig.
Visst, jag älskar sommar, och jag älskar att dyka och ligga och lata mig i solen, men jag måste ändå säga att jag älskar den här årstiden nästan ännu mer.
Höstens färger, att träden blir kala, och man förbereder sig på att isolera sig inomhus för att klara av vintern. Det är som att den gemene svensken börjar gå i ide.
Inte för mig. För mig så är som oftast hösten en period då jag har mycket att göra, och känner mig mer kreativ än många andra delar på året.
Jag har ofta många järn i elden, och jag tycker om att sitta inne. Det gör mig ingenting att det inte är solsken ute. Jag kan sitta inne och pyssla med mitt i flera timmar, skriva manus, skriva blogginlägg, och skriva på den där boken som ska komma ut någon gång!
Jag tror någonstans att det är en del av att vara Svensk. Vi är vana vid att knappt se solen under halva året, och vi har väldigt definierade årstider.
Man kan antingen tycka att det är pest och pina och lida sig igenom det, eller man kan göra som jag. Sysselsätta mig!
Jag har en uppsjö med projekt som jag ska klara av under denna vintern. Nu närmast så väntar förberedelser inför dom kommande julshowerna, en liten tripp till London, massa skrivande, göra i ordning på det nya kontoret och framför allt: jobba på dom presentationer och föreställningar jag vill göra nästa år.
Hade det inte varit för min allergi och att jag hade bott i lägenhet, så hade jag gärna suttit i min favoritfotölj med en katt i knäet framför en öppen eld, men då det är ett privilegium som jag bara kan ägna mig åt när jag besöker mina föräldrar, så måste man ju göra någonting!
Hösten är en årstid som är gjord för att få lite frisk luft, frysa lite när man är ute på promenad, sedan in i värmen, kliva in ett par sköna tofflor och gotta ned sig i soffan och se en bra film eller två.
Det kanske låter lite motsägelsefullt med vad jag just sa innan, men det är det som är det fina med hösten. Man hinner med att BÅDE se film och gotta ned sig i soffan OCH vara kreativ. Det finns liksom inte massa solsken och för bra väder som stör!
Då vi har så lite sol, så måste man ju utnyttja den när den väl är här och helt ärligt, det påverkar min kreativitet ganska negativt, då det är svårt att filosofera och dagdrömma sig bort till vad man vill åstadkomma när man ligger på en gräsplätt med 25 grader ute och strålande sol rakt uppifrån. Det är mycket lättare att göra det, inomhus, när det är mörkt ute och höstvindarna blåser omkring gulbruna löv utanför och man sitter framför datorn.. i favorittofflorna.. och bara släpper loss kreativiteten.
Länge leve hösten!
Halloween – Dagen då Houdini dog
Då det dagen till ära är både Halloween och Dagen då Harry houdini Dog, och 85 år sedan hans död, så levererar jag åter min krönika om Houdini, lätt modifierad:
Den 24:e mars 1874 föddes en liten pojke i Budapest i Ungern vid namn Ehrich Weiss den sjunde sonen till en judisk Rabbin.Som liten flyttade hans föräldrar till USA, till Appleton,Wisconsin. Där den fattiga familjens pojke snart började visa en fallenhet för det dramatiska.
Han kom att bli känd över hela världen … som Harry Houdini. Namnet, hade han tagit som hyllning till den franske magikern, Robert Houdin, som ofta kallas för den moderna magins fader.
Det många personer inte känner till om Houdini var att han började sin bana som trollkarl. Han reste runt redan som 15-åring som ”Houdini – the King of Cards”.
Endast 19 år gammal var han redan en sensation på cirkusarna med sina fantastiska kortmanipulationer. Det var även här han lärde sig andra saker som han skulle få nytta av senare i livet, främst då konsten att regurgitera, det vill säga att lära sig svälja objekt, för att senare kunna *ahem* … stöta upp dom igen från magsäcken.
Regurgitation är en konst som knappt används idag, men för 100 år sedan fanns det flera personer som reste världen runt med sina fantastiska shower. En vanlig show var att en regurgitator drack först massa vatten, och sedan fotogen, och sen med kraft sprutade ut fotogenet över en brasa, för att sedan släcka den med det påföljande vattnet.
Ett av dom få klippen som finns kvar från det, är på Hadji Ali – the Water Spouter (Vattensprutaren), som filmades för att vara med i filmen Politiquerías, med Laurel & Hardy från 1931.
Den person som är mest känd för just den här konsten idag, om inte den enda över huvud taget, är den fenomenala Stevie Starr. Se vad han gör nedan:
Houdini lärde sig alltså grunderna i denna konst, något som hjälpte honom otroligt mycket under hans senare karriär … som utbrytarkung!
Efter att han slutade turnera med cirkusen, försökte Houdini sig på att hitta fler uppträdanden, vilket oftast skedde på s.k. ”dime theatres”, små ställen där det var många artister som stod på var sitt litet podium och försökte få in folk att titta på dom. Det gick inte speciellt bra, förrän han träffade på en man vid namn Ira Davenport.
Ira Davenport var en av bröderna från ”The Davenport Brothers”, som var ett känt fenomen inom spiritistiska seanser, där dom blev rejält fastbundna inuti ett kabinett med diverse instrument och annat som satt fast på väggarna. Så fort kabinettets dörrar stängdes, började instrumenten låta, och när man öppnade dörrarna på detta stora träskåp, satt de bägge bröderna fortfarande rejält och säkert fastbundna i sina stolar.
Ira lärde Houdini en av dom viktigaste sakerna i hans karriär. Hur man kommer loss från att vara fastbunden!
Houdini tog det som tidigare gjorts i det dolda, och började uppträda med det på scenen. Han blev det som alla känner igen honom som sedan dess –Utbrytarkungen Harry Houdini.
Harry, och hans fru Beatrice, kallad Bess, började turnera runt, och Houdini jobbade på att bygga på dramatiken på sina utrbrytningar och gjorde det värre och värre och mer och mer dramatiskt. Houdini var otroligt vältränad, och gjorde fantastiska utrbrytningar som hängades uppochned 20 meter över en gata full med folk, där han tar sig ur en tvångströja.
Han kedjades fast till händer och fötter, spikades in i trälådor som sedan kastades ned i floden. Houdini kom upp. Ibland inte förrän efter 7 minuter. Han var en mästare på att hålla publiken trollbunden. Det sägs att vid ett tillfälle då han blev ikastad i en flod på vintern, hade han svårt att hitta vaken där lådan blivit nedkastad i, och fick simma under isen och suga i sig luft från småfickor under isen medans han letade efter öppningen i isen i det totalt fryskalla vattnet.
Naturligtvis var dom här stora utbrytningarna bara ett sätt för honom att skapa publicitet, något som han var fenomal på. På scen, kunde han bli fastkedjad, ofta med publikens egna handfängsel och lås. En liten ridå restes runtom Houdini mitt på scenen, och orkestern började spela dramatisk musik.
15 minuter senare, drar Houdini isär den lilla ridån, och står triumferande med handfängslen i handen.. fri!
Det var inte bara kedjor och lådor som Houdini tog sig loss från, utan han tog sig även ut ifrån många olika fängelser, han blev inlåst, helt naken i en fängelsecell som blivit grundligt genomsökt.. och den grundliga genomsökningen gällde även Houdini själv. Han skrev en gång att tyskarna var rent generellt mycket mer grundliga i sin genomsökning av Houdini för att se att han inte hade några gömda nycklar eller dyrkar på, eller i, sin nakna kropp.
Det sägs att han fick ibland lite hjälp, att hans hustru Bess kunde föra över en dyrk eller nyckel till honom när han blivit inlåst och hon gav honom en lycka till puss…
Eftersom åren alltid tar ur sin rätt, började Houdini dra ned på dom stora utbrytningarna och började turnera runt i Europa som kringresande illusionist, och ofta använde sig av otroligt fula knep för att överglänsa, och ibland, sabotera för hans konkurrenter.
Hans illusionskarriär blev dock inte riktigt den succé han hade hoppats på. Det dök upp ett skämt på den tiden, som dessvärre nog är mera sant än skoj.
”Två personer bär in en stor låda. Houdini leder in en elefant in i lådan. Elefanten försvinner och lådan visas tom. Sen kommer 38 personer och bär ut lådan.”
Förutom att ha bemästrat kortmanipulationer, utbrytarkonst och även scenillusioner, åkte Houdini till Australien med sin illusionsshow, och hade med sig i båten även en av sina nya passioner, ett flygplan som var under uppbyggnad.
Houdini säger själv att han var den första människan i Australien att flyga. Det finns en person till som var i faggorna att lyckas flyga vid samma dagar, så exakt vem som verkligen lyckades lyfta först, är höljt i tidens dimmor, men Houdinis pressrelease angav naturligtvis att det var han som var först, och en mästare på publicitet kan ju få sin vilja fram..
Man brukar säga att det fanns två kvinnor i Houdinis liv. Det var hans mor och hans fru. I den ordningen.
När Harry Houdinis mor dog 1913, var det det största slaget i Harrys liv. I flera veckor ställde han in alla engagemang, både viktiga och högprofilerade jobb, och struntade i sitt företag, och bara satt på kyrkogården varje dag vid hans mors grav. Inte ens hans fru kunde ge honom tröst. Kvinnan i Houdinis liv hade dött.
Eftersom Harry Houdini var en världssensation och rest runt i både Europa och USA väldigt mycket, hade Houdini väldigt många inflytelserika vänner. En av dessa vänner var Sir Arthur Conan Doyle, mest känd för att vara Sherlock Holmes skapare.
Det som är lite intressant just om Conan Doyle, är att denne man, som skapat världens mest logiska detektiv inom litteraturen var privat en väldigt troende spiritualist, och såg på sina böcker om Sherlock Holmes mest som ett sätt att tjäna pengar så han kunde skriva om det som verkligen berörde honom, bland annat en faktabok om Älvor och deras kultur.
Conan Doyles fru, som var ett medium, erbjöd sig att hålla en seans, för att Houdini skulle kunna kontakta sin mor på ”andra sidan”, något som verkligen tilltalade honom. Seansen genomfördes och Conan Doyles fru hamnade i trance, och började att tala till Houdini som hans mor. Efter seansen sa han bara lågmälet till sin fru: ”Min mor talade aldrig ett enda ord engelska i hela sitt liv när hon levde. Varför pratade hon engelska ikväll?”
Detta förkrossade Houdini ytterligare, och var en av dom största bidragande orsakerna till att hans vänskap med Conan Doyle splittrades. Det hjälpte inte heller att paret Conan Doyle var övertygade om att Harry Houdini själv var ett oerhört begåvat medium, som uppenbarligen hade hjälp från andarna för att kunna bryta sig loss, men bara perverterat sina gåvor genom att visa dom på teaterscenerna.
Bitter på spiritismen, bitter på medium, gav sig Houdini ut på ett korståg mot alla medium. Han klädde ut sig till oigenkännlighet, och när han hittade tecken på lurendrejeri, kunde han ställa sig upp, avslöja mediumet, samt slita av sig sin förklädnad och ropa ut att ”Du har blivit avslöjad av den Store Houdini!”
Naturligtvis var det ju även ett väldigt bra sätt för Houdini att se till att hans namn hamnade i pressen hela tiden, då han alltid skickade ut pressreleaser till alla tidningar så fort han avslöjat ett nytt medium.
Däremot så fanns det fortfarande hopp inom Houdini att han ändå skulle hitta ett medium som verkligen kunde sätta honom i kontakt med hans mor, det var det som drev honom framåt, och han gjorde en pakt med sin fru, Bess, om att när en av dom dog, skulle den andra parten hålla en seans varje år på dagen av den andres död. Dom hade även kommit överens om en hemlig kod bara dom emellan, för att bevisa om dom verkligen hade lyckats kontakta varandra från det här livet till vad som nu finns bortom det.
Harry Houdini dog 1926, då han fått ett knytnävsslag i magen, något som Houdini ofta lät folk göra på scenen, för att bevisa vilken form han var i. Skillnaden var att det hände bakom senen, när Houdini inte var beredd och inte spänt magmusklerna ordentligt.
Joselyn Gordon Whitehead frågade Houdini backstage om det var sant att vem som helst fick slå honom i magen, och Houdini svarade att det stämde. Whitehead började då, utan förvarning att frenetiskt slå Houdini i magen med full kraft. Till saken hör även att Whitehead var amatörboxare i College. Houdini låg nästan dubbelvikt över Whitehead efter flertalet hårda slag i magen och på hela bålen. Han fick aldrig möjlighet att förbereda sig och spänna magmusklerna.
Ett slag i magen är inte dödligt. Däremot så led Houdini av en väldigt inflammerad blindtarm som sprack vid slaget, och som ledde till hans död några dagar senare, på Halloween, den 31 oktober, 1926.
I tio års tid höll Beatrice Houdini seanser på årsdagen av hans död, men kontakten med Houdini lyckades aldrig återupprättas. Om någon kunde bryta sig ut från Dödens fängelse, så borde det ju vara Harry Houdini, mannen som inget fängelse lyckats hålla inlåst.
Den 31 oktober 1936, hölls den 10:e och sista Houdiniseansen på Rickenbacker Hotel. Mediumet fick kontakt, och frågade Bess, som bara skakade på huvudet. Det var inte Houdini.
Dom officiella Houdiniseanserna var till ända, och Bess Houdini avslöjade för första gången vad den hemliga koden var.
Det var en serie ord som använts som en hemlig kod av medium i flera ord. Dessa kodord bildade, när koden var ”löst” ett enda ord.
Ordet var ”Believe.”
fotnot:
Detta inlägg om Houdini publicerades av mig för ett år sedan, dock i en något annorlunda variant. Då min blogg just hade startat och jag inte hade många läsare, har jag valt att publicera detta igen, då det är 85 år sedans hans död idag. Houdini’s livshistoria är oerhört intressant, och för den som vill ha bra läsning rekommenderar jag att studera ämnet ytterligare 
Hur dålig får en tjänst bli egentligen?
Just nu är jag lite förbannad på Telia.
Jag tycker det är illa att ett företag inte tar sitt ansvar, och skyller ifrån sig, och framför allt, inte kommer och kontrollerar fel, eller som lösning på mina problem erbjuder en lösning som kostar mig ganska mycket pengar.
Som om jag skulle vilja kasta MER pengar på ett företag som inte bryr sig om sina kunder!
För att gå tillbaka till början!
Jag har enbart en mobiltelefon.
Då jag är ute och flänger mest hela tiden, är det ingen mening med att jag har en fast telefon, då det inte finns någon som kan ta emot samtalet. Mitt beslut att enbart använda mig av mobil telefoni var ett väldigt medvetet sådant.
Sen flyttade jag till Hammarby Sjöstad, bara några månader efter att jag tecknat upp mig på ett tvåårskontrakt i samband med den nya iPhonen.
Jag vet vad ni tänker: ”Men iPhone är ju känd för dålig täckning”. Kanske det, men det örklarar inte varför min sambos gamla SonyEricsson som är sedan hedenhös och alltid haft bra täckning, har exakt samma problem.
Problemet ligger i leveransen av tjänsten.
Telia garanterar nämligen bara att telefonen fungerar utomhus.
Dom bryr sig inte ett skvatt om att den inte fungerar när jag står inne i min lägenhet med huvudet tryckt mot fönsterrutan, vilket är ett måste för att jag ska kunna ringa.
Observera att jag bor varken i en grotta eller i en bunker. Jag bor i en ny, fin lägenhet på fjärde våningen, och jag kan inte ens ringa nödsamtal.
Jag har ofta kunder som inte kommer fram på telefon, vilket för mig kostar rejält mycket pengar!
Det är tji att försöka få ut en tekniker som kommer ut till mig och mäter, jag har försökt få tag på en sådan i ett antal månader. Jag skulle med glädje ta emot en tekniker som faktiskt SER hur dåligt det är, men nej nej. Ingen som kommer förbi eller hör av sig, trots flertalet felanmälningar hos Telia.
Vad gör dom då?
Jo, dom skickar säljare på att ringa upp mig, och erbjuda mig en ”repeater” för att få bättre täckning. En sådan skulle inte bara gagna mig utan alla i huset, men det blir JAG som ska få betala den. Den är definitivt inte billig!
Med andra ord: Telia vill att JAG betalar för att dom inte kan leverera telefoni ordentligt.
Hammarby Sjöstad är en stadsdel som vuxit kontinuerligt. Det huset jag bor i har funnits i ett år, och det kanske vore läge för Telia att faktiskt komma ned och göra mätningar när det kommer in nya hus, så deras tjänst faktiskt fungerar!
Det känns inte alls bra, att om jag är i min lägenhet, och telefonen INTE ligger på fönsterbrädan, ja då kan jag inte ens ringa ett nödsamtal!
Dom bryr sig inte så mycket, eftersom det ”bara är jag”. Det finns en orsak till varför vi inte skaffat min sambo ett abonnemang hos Telia. Hon kör på kontantkort i nuläget, eftersom leveransen är urusel.
Efter att ha googlat runt så ser man ju att det finns en uppsjö av personer som har precis samma problem. Jag vet även att det är flera i mitt hus som upplever precis samma sak.
Om det är så att man sitter väldigt nära fönstret kan man ha mottagning, men då kan man inte röra sig ur fläcken om det skulle ringa, för då bryts det och man tvingas ringa upp. Det kan gå från mellan-täckning till inget alls på nolltid.
På Telias hemsida kan man läsa: ”Med mobil telefoni från Telia får du inte bara bra täckning – du får Sveriges bästa täckning! Oavsett om du är i stan eller på landet, ringer eller surfar.”
Jo hej du.
Julshow – nu börjar annonseringen!
Jätteskoj!
Från och med nästa vecka så finns det annonser om den kommande julshowen som jag ska vara med i i tunnelbanan!
Det kommer att bli lite surrealistiskt att åka tunnelbana och se dessa stora streamers titta ned på mig!
Boka gärna bord på www.solvallarestauranger.se ;)
Det ska bli jätteskoj, och en del överraskningar…
fotnot: Bilden på mig är tagen ”in action” av Robert Leonardi!
Kroppsspråket: Det nedärvda språket del 3: försök på småbarn
Det outtalade Språket
Del 1. Det nedärvda språket: försök på småbarn
Det finns en amerikansk studie som gjorts på småbarn (det är inte så illa som det låter), där man låtit barn som är 6, 12, 18 och 24 månader gamla se på bilder på en glad hund, respektive en arg hund, och har spelat upp ljudet av en hund som skäller.
Studien visar klart att dessa små barn, som i studien var utvalda barn som inte haft någon större kontakt med hundar, direkt associerar skallet med den ”matchande” hunden. Det vill säga att när barnet hörde en glad hund skälla, tittade dom på den glada hunden, och när dom hörde en arg hund skälla, tittade dom på den arga hunden. Utan tvekan, och utan att ens verkar se speciellt fundersamma ut. Dom tittade på den bilden på hunden som matchade skallet under tiden som ljudet lät. Inte ens tvååringarna gjorde något annorlunda. Dom tittade bara ett öga på den matchande hundbilden och återgick sedan till undersöka sin omgivning som vanligt efteråt.
Alla som har haft ett husdjur vet vikten av att vara tydlig I sin kommunikation med sin hund eller katt eller marsvin eller vad man nu väljer att ha som djur. En hund är ett flockdjur, och den kommer att försöka ta över flocken om den inte får ett tydligt kroppsspråk mot sig. Det är mera effektivt att bestraffa en hund genom att vända sig om och ignorera den än att skrika på den. Varför? –För en hund så är det oerhört viktigt att känna att den är en del av flocken, och om man skärmar av kroppsspråket mot hunden, så tar man också bort dess naturliga sätt att kommunicera.
Nu är inte detta tänkt att handla om hundar, utan om vårt egna kroppsspråk. Trots allt så är det ju genom detta som vi har kunnat lära oss andra språk från början. Om någon gestikulerar mot munnen med handen och gör tuggande rörelser med käken är det inte så svårt att förstå att personen är hungrig. Det är då en medveten kommunikation med kroppsspråk via gester och illustrationer av vad man vill åt. Det är dock inte här det roliga ligger. Det roliga ligger I den kommunikationen som vi faktiskt ägnar oss åt under ytan, varje dag.
Varje konversation, varje samtal, varje sinnesstämning vi har, finns det faktorer som gör att det syns utåt. Att förstå kroppsspråk är bara halva biten av kakan. Det är även viktigt att vara medveten om vilka signaler vi faktiskt sänder ut till våran omgivning utan att veta om det. Varje dag. Varje möte. Varje konversation. Hela tiden. Oavsett om du är medveten om att det händer eller inte, så läcker vi otroligt mycket mer information än vad vi tror!
Vi har alltså på ett ganska effektivt sätt valt att glömma bort, eller slutat att medvetet använda det kanske bästa kommunikationsverktyget vi har, kroppsspråket. Allt bara för att vi tycker att vi är så överlägsna med våra ord, trots att dessa ord lätt misstolkas utan helheten. I en värld där SMS, Twitter, Instant messengers av alla möjliga slag och facebook har ersatt mycket av den tidigare direkta kommunikationen är det viktigare än någonsin att vara tydlig I det man vill meddela.
Allt för att vi blivit för lata för att faktiskt fysiskt besöka kompisen I huset bredvid…
fotnot:
I denna serie kommer jag att prata om kroppsspråk, saker som intresserar mig angående kroppsspråk, samt försöka samla mina tankar om och omkring kroppsspråk, hur det påverkar oss, och hur vi kan bättre förstå det, för att få en tydligare och bättre bild av hur våran kommunikation faktiskt fungerar. Just kroppsspråk är något som jag tycker är oerhört intressant, och kommer att skriva en hel del om framöver…
Hundbilderna är använda med creative commons license, kolla gärna in deras respektive sidor på flickr.com:
Glad hund: Larry Tomlinson.
Sam, världens fulaste hund (RIP): Stephen Pierzchala.
Serien xkcd är även den under creative commons license. Se rutan på originalsidan här: http://xkcd.com/386/.
Läs även andra bloggares åsikter om kroppsspråk, missförstånd, psykologi
Show i Lund och artikel i Sydsvenskan!
Inför fredagens show i Lund så publicerades denna intervju med mig i Sydsvenskan.
Nu är det ju ett par dagar sedan själva gigget, men det gick bra och det var otroligt roligt att få vara en av artisterna på öppningskvällen på Magic Star Club på Scandic Star Hotel i Lund.
Som arrangör var Gycklaren Magic Marketing med Gay Ljungberg i spetsen.
Jag delade en liten minisvit tillsammans med Svenska mästaren i korttrolleri, Erik Nordvall, och vi hade rejält skoj och pratade kortttrick till klockan två på natten, trots att jag själv inte alls håller på med trolleri. Längre, ska jag nog säga, då jag faktiskt höll på ganska mycket med trolleri fram till 1999 då jag flyttade till Stockholm.
Kul och nostalgiskt, då jag är övertygad om att min artistbana började som 3-åring när min käre farfar lärde mig mitt första korttrick! 
Här är i alla fall länken till artikeln i sin helhet på Sydsvenskan, så slipper ni försöka läsa den lilla, lilla texten i bilden ovan!
Nu: dags att städa kontoret!
//Micke
Kroppsspråket: Det nedärvda språket del 2: missförstånd
Det outtalade Språket
Del 1. Det nedärvda språket: missförstånd
Det finns en vanlig myt som cirkulerar både i tryck och på internet om att “det talade ordet bara motsvarar 7% av kommunikationen, att så mycket som 55% av kommunikationen sker genom kroppsspråket, och 38% genom tonaliteten när man pratar.”
Det låter som ett bra argument för varför man ska lära sig förstå kroppsspråk, men dessvärre är det inte inte riktigt sant.
Det är ett missförstånd av vad som egentligen menades.
Det Albert Mehrabian egentligen meddelade i sin research var att i en bedömning av huruvida man tycker bra eller dåligt om en person, så baseras den på kroppsspråket till 55%, hur personen talar, melodin i rösten, till 38% och 7% till det faktiska meddelandet.
Det man definitivt kan säga om det, är att kroppsspråket är oerhört viktigt när man skapar band till personerna runt omkring sig. Det är förmodligen även en stor bidragande faktor till att det förekommer så otroligt mycket missförstånd på internet. Jag har länge uttryckt det ironisk med att ”alla människor på internet är idioter”. Däribland räknar jag mig själv, då jag befinner mig på internet ganska mycket.
Dock menar jag inte ovanstående påstående bokstavligt, utan det är i den meningen med att alla människor kan och kommer att bli missförstådda när man uttrycker sig i skrift!
Om man filtrerar bort en stor del av kommunikationen, som den fysiska gestalten, det bildliga kroppsspråket, och på vilket sätt man talar, och bara har kvar det rena, destillerade meddelandet, hur ska man då veta om personen log när han eller hon skrev det? Vet man om det var ironiskt eller allvarligt?
I de flesta sociala medier så finns ju dock ett sätt att simulera kroppsspråket med hjälp av smileys Dock så använder alla inte dessa, och ovana användare av sociala medier tenderar att bli mer missförstådda än andra. Alla har vi väl någon gång stött på någon bekant som bara skriver en statusuppdatering på facebook med enbart stora bokstäver, dålig punktuation och inga smileys.
JAG TYCKER DET ÄR LITE IRRITERANDE GÖR INTE DU DET MAN VET JU INTE VAD SOM MENAS ÄR DET ALLVARLIGT?
Du ser? Förstod du vad jag menade med ovan? Det är knappt att jag gjorde det själv, och jag skrev det ändå. Jag har sett väldigt snarlika exempel, oftast i någon form av chatklient eller så. Inte undra på att folk missförstår varandra
Alla människor tolkar intrycken vi får. Om man läser en bok tolkar man intrycken själv i boken, och en bra författare kan få läsaren att måla upp hela miljöer, ljud och lukter när man sakta sjunker in mer och mer i boken, något som en film inte alls kan göra på samma sätt.
Naturligtvis får en bra film en att helt glömma omgivningen man är i och bara suger med en, men i de flesta fall, så ser man en regissörs tolkning av en berättelse, och det är inte säkert att den överensstämmer med vad Du själv har fantiserat om.
Kommer draken Smaug i den kommande filmen ”The Hobbit” att motsvara dom mentala bilderna av den som jag har, hur jag tycker att en drake ska se ut? Kommer den att överstiga mina förväntningar, eller kommer jag att tycka att dom har tolkat den ”fel”, gentemot mina förväntningar?
(Någon som dock definitivt kan få en drake på bild att motsvara mina förväntningar är min vän Peter Bergting, en av Sveriges absolut bästa illustratörer och tecknare, som numera även kan titulera sig författare. Hans första bok om ”Legenden om Morwhayle” utkom i somras på Semic bokförlag, och har klättrat upp på AdLibris försäljningslistor sedan den kom ut i mitten av maj. Tänk om ändå han hade fått designa Smaug… Kolla gärna in hans bilder på hans galleri. Sidan hittar du på www.bergting.com) Se även detta magnifika exempel på en av hans drakar!
Jag tycker att en film ger inte utrymme för hjärnan att tolka och skapa egna sinnesuttryck på samma sätt. Vi får tolkningarna serverade på ett silverfat. Den skrivna texten ger oss just utrymmet att tolka innehållet själv, just för att en stor del av kommunikationsflödet inte finns där, kommer hjärnan att måla upp bilderna åt dig.
Om du då har en text skriven av en person, som kanske inte varit helt tydlig i sin sinnesstämning eller huruvida personen var ironisk eller försökte vara rolig, ja där har du ett missförstånd som bara väntar på att hända!
Ett missförstånd som förmodligen inte alls hade behövt att hända, om man hade stöd av just kroppsspråket!
fotnot:
I denna serie kommer jag att prata om kroppsspråk, saker som intresserar mig angående kroppsspråk, samt försöka samla mina tankar om och omkring kroppsspråk, hur det påverkar oss, och hur vi kan bättre förstå det, för att få en tydligare och bättre bild av hur våran kommunikation faktiskt fungerar. Just kroppsspråk är något som jag tycker är oerhört intressant, och kommer att skriva en hel del om framöver…
Läs även andra bloggares åsikter om kroppsspråk, missförstånd, bergting, psykologi
Vill du jobba med att lura folk? Se här!
Är det inte helt vansinnigt att i dagens samhälle, år 2011, företag tillåts annonsera på Arbetsförmedlingen efter personal med ”mediala kunskaper”?
Se denna annons från Platsbanken:
Det finns inga som helst vetenskapliga belägg eller sanktionerade utbildningar för så kallade mediala personer. Ändå tillåter Arbetsförmedlingen, som är en del av vårat samhälle att sådant här annonseras ut.
Vi betalar skatt för att ett sådant företag skall kunna annonsera om personal.
Varför är jag då upprörd över detta? Jag har ju förutsagt Riksdagsvalet i direktsändning i TV4 och påstår att jag läser tankar?
Den stora, monumentala skillnaden är att jag är artist. Jag är en underhållare. Jag använder mig av diverse olika tekniker och kunskaper för att göra en show. Jag har aldrig påstått att jag har några medfödda talanger eller att jag talar med änglar, andar eller är medial. Jag har fått höra flera gånger från folk att ”det syntes på min aura” att jag hade sådana ”gåvor”.
Jo hej du.
Det fick man ju höra *efter* att dom sett en show, aldrig innan
Visst, det är helt ok att man har sin egen lilla privata sfär av vad man tror eller inte tror, det kan ingen ta ifrån en, men när ett företag tar 19 kronor i minuten, som till största del kommer från folk som är vilsna eller sörjande, är det då etiskt?
Enligt annonsen ovan så säger dom ” Vi håller hårt på de etiska regler som finns och avvikelser från dessa accepteras inte.”
Hur etiskt är det då, då vi gång på gång får se vad som händer när ett ”medium” får för stor makt över sina kunder?
Som exempel: DN: 2011-04-20: Spåkvinna döms till fängelse
Detta skedde inte utomlands i något vidskepligt land. Det var i Sverige. 2011.
eller: Dokument24 – Häxjakten: EvaEmma får jobb som häxa
också i Sverige. 2010 denna gången, men det visar på hur lätt det är att komma in i ”branschen” …
Vad ställer då företaget för krav på sina anställda? Att man har ”mediala kunskaper” … eller kanske redan ”kan” läsa i tarotkort. Vem avgör det?
Borde dom inte redan veta vilka som har gåvan?
Är det ok att ta ut 19 kronor i minuten för att vilsna och sörjande människor ska få prata av sig med någon, som förmodligen inte har någon som helst utbildning inom samtalsterapi eller annat, bara för att ägaren ska kunna mysa i sitt 1100 kvadratmeter stora hus och blogga om hur man kommunicerar telepatiskt med djur?
Sen räcker inte huset. Enligt årsredovisningen har drygt 1.5 miljoner betalats ut till VD’n och företagets styrelse.
Jag har god lust att ringa platsbanken och be att få sätta in en annons där jag vill anställa utomjordingar. Eller smurfar. Äkta, små blå, tre äpplen höga. Jag har ett organisationsnummer, så det borde jag få göra. Så länge jag följer Platsbankens regler för annonsering.
Enda kraven som står på sidan är följande: ”Endast arbetsgivare med kontor i Sverige kan publicera lediga platser via Annonsera direkt. Arbetsgivare i andra länder inom EU/EES samt Schweiz ska vända sig till sin arbetsförmedling och begära att få platsen inskriven i Eures platsbank riktad till Sverige.”
Nej, jag vet. Jag ska anställa en egen tidsresenär!
Stort tack till Henrik Sköld (@hnrkskld) för hjälp i detta inlägg.
fotnot
Micke Askernäs är en artist som underhåller genom att få det att se ut som han kan läsa tankar. Micke bloggar om det mesta han tycker är intressant och hoppas ni tycker detsamma!
Läs även andra bloggares åsikter om medium, lurendrejeri, , betalsamtal, spåkvinnor, häxor och änglar.